Om Sticklinge Udde Båtklubb, SUB

IMG_4362IMG_4359

Utvecklingen av boende och bostäder i Sticklinge och Kyttinge:IMG_4335

År               Boende Bostäder
1981             601        210
1990           1770
1999           2942        950

2004           3100       1000

2014           3435       1137

(statistik hämtad från Lidingö Stad)

Historiska bilder?
Det vore underbart med lite historiska bilder att pryda denna sida med. Om du har något att bidra med så kontakta gärna webmaster (info@subwebben.se)!

 

 

IMG_4451

En historisk bild från Rödstugeviken, innan den nya anläggningen tagits i bruk. Vi känner igen en och annan trotjänare i sjön bla Pelle Källqvists båt.

 

 

 

Klubbens historia 
Nedan följer lite dokumentation som Per Källqvist har tecknat ner från hans minnen och intryck rörande klubbens historia. Den sträcker sig till och med längre än 40 år tilbaka i tiden!

SUB:s Historia nedtecknat av Pelle, september 2005.

”Några minnen och kom ihåg från mina ca. 35 år som medlem i SUB.
Det mesta av minnena nedan var de som jag spontant kom ihåg vid SUBs 40 årsfest på Ekskär i augusti 2005.

De tidigaste minnena jag har från båtlivet på Sticklinge är hur man som grabb metade mört och löja genom springorna mellan bryggplankorna på Rödstugebryggan någon gång på 50-talet. Området kallades då för Sportstugeområdet Sticklnge Udde och pappa hade tillsammans med min farfar köpt stuga där 1940. Till området hörde möjlighet att ha båtplats vid Rödstugan. Hur man fick plats vet jag inte, om det var ”föst till kvarn” eller om bryggan räckte för alla är det kanske någon annan som vet.
Båtarna vid bryggan var liksom husen på Stcklinge små och eftersom husen som regel var mellan 25-50 kvadrat så var båterna därefter, alltså mest roddbåtar och sk. Campingbåtar, 5m var stor båt vid bryggan. Det fanns också en och annan segebåt på kanske 7m längd.
Om fritidsbåtarna vid den tiden var mindre, färre och långsammare än dagens så var den reguljära trafiken runt Sticklinge desto livligare. Forsman, som körde båt till Storholmen och Tranholmen hade två båtar i trafik, de hette som öarna och Storholmen finns ju kvar än, om en med några ombyggnader och motorbyten. Strömmen av flottans mindre fartyg var strid upp tll Sjökrigsskolan i Näsby. Störst av alla fartyg var Grängesbergsbolagets kol och malmfartyg av A-klass (Akka, Abisko och vad de nu hette) som gick i reguljär trafik till Gasverket med kol, en verksamhet som avslutades först i slutet av 60-talet. Gränges båtar var så stora att de inte kunde komma till kaj med full last så de fick lättas på redden utanför Gasverket. Andra kolbåtar var de från Fritzenredriet i Emden i Tyskland som körde med gamla och mindre 20-tals ångare. Svängen runt Strömsö var alltd problematisk och många varningstut på fritidsbåtar hördes.
I början av 60-talet fick den gamla bryggan nytt trädäck och vi fyrtitalsungar började bli vuxna och några skaffade båtar. Några skaffade sk. högsjöbåtar med mått ca 7,5 x 2,5 med en bensin/fotogen eller dieselmotor . Det fanns även en tändkula i någon båt.
Ekonomi och adninistration sköttes fram till mitten 60-talet av Wåhlander som bodde på Karpvägen 62. Han drev på 40 och 50-talen affär i kälarvåningen.
I och med att båtarna blev större krävdes samarbete vid torr och sjösättning och 1965 beslöt några av grabbarna med ”stora båtar” bilda klubb. Stor båt var lite drygt 7m!
Några som var med var Lars Åhlander, hans bror Per, Arne Westerberg, Kjell Lundberg och nyligen bortgångne Sten Arvidsson. 1965 hölls konstituerande möte och Sticklige Udde Båtklubb var bildad och blev också medlem i Lidingö Båtförbund.
Det första som hände var att klubben ordnade kontrakt på bryggan och marken så vi fick tillgång till vinteruppläggningsplats. El och belysning kom också tidigt. En tusenkonstnär under dessa år i klubben var Henry Rehn. Av en gammal hästtransportkärra byggde han en slipvagn. Någon egentlig slip hade vi inte första gängen utan det var att system av hopspikade plankor och på något underligt sätt kunde knappt 10 båtar torrsättas första hösten. På vintern byggdes en rejäl slip av U-balk på isen. Vi bara förutsatte att den sedan skulle hamna plant på botten då isen smälte. Det gick perfekt! Slipen togs bort först i början av 2000-talet, då ju för länge sedan upptagningen vid Rödstugan hade avvecklats.
Klubben bedrev alltså alltså all sin verksamhet i området vid Rödstuguviken, t.o.m höstfester hade vi där! Så fortsatte vi fram till 1980. Utvecklingen mot större och fler båtar gick i ett ganska långsamt tempo men på slutet var det ca 15 båtar som också hade växt på längd och bredd. Störst till slut var familjens Skantz Tunakryssare på 10 x 3m och uppemot 6 ton. Allt detta på platsen där vi nu har Valdorgsmässobål och allt uppdraget för hand, må vara med hjälp av ett kraftigt spel, men ändå! Tunan fick vi aldrig av från vagnen så den togs alltid upp sist och sjösattes först.
I början av 80-talet var klubben ungefär lika stor (eller liten) som den var vid bildandet 15 år tidigare, ca 25 medlemmar och 20 båtar. Klubbstyrelsen hade många och långa möten och funderingar hur vi skulle göra med den utbyggnad som skulle komma i och med omvandlingen av Sticklinge från sommarstugeområde till villaområde. Det var inte alls självklart at vi skulle på kort sikt bygga ut vår verksamhet med mer än 100%. Som ni förstår valde styrelsen att befintlig klubb skulle ta ansvar för utvecklingen och utbyggnaden av klubben. Styrelsen var enig, men en stor tvekan fanns också. Bland medlemmarna fanns det några klara motståndare. De var som regel motståndare mot att ”sportstugeområdet” förvandlades till villaområde också.
Sagt och gjort, vinteruppläggningen vid Rödstugan avvecklades och flyttades till nuvarande plats, bryggan hade vi ju kvar till och med 2004. De första torr och sjösättningarna skedde vid planens östra sida. Vi hade ingen kaj eller vindvall så för att kunna ta upp båtarna anskaffades en gammal tank från Margarinfabriken i Gåshaga. Tanken försågs med trädäck, ungefär dubbelt så stort som tanken, sjösattes för att vara ”kaj”, en planka till land blev landgång och rankt blev det ocksä! Men båtarna fick vi i alla fall upp, nu med hjälp av mobilkran.
Eftersom det inte fanns någon vindvall lade vi alla båtarna, stort som smått utefter skogskanten för att få lite lä, där nu har platserna för båtar på trailer.
Vindvall och vågbrytare mot Strömsö blev färdiga ungefär 1990. Massorna till vågbrytaren kommer från Käppalavekets utbyggnad. Det blev till slurt 40 000 kubikmeter sten och andra massor som kördes tvärs över ön. Boende på Uddvägen gillade givetvis inte det hela, lassen kördes i stort sett en hel vinter från tidig morgon till sen kväll. Det var på vippen att massorna hade blivit kross och exportrats till bl.a. Tyskland, tankar fanns. Det blev ju inget kross utan en fin pir!
I början av 90-talet tillkom mastkran masthus, lastkaj och rampen. Mastkran och masthus har vi byggt om och till senare.
Nu är historien så nära så här slutar jag och hoppas ha möjlighet få återkomma 2015 då vi firar 50!”

Nedtecknat i september 2005 utan efterforskningar i arkiv eller protokoll.

Pelle
………………….

SUB ingår i Lidingö Båtförbund som är en gemensam sammanslutning för 11 båtklubbar samt Lidingö Jolleseglare. Var klubbarna ligger framgår av kartan. Klicka på förklaringarna under kartan för att komma till resp. klubbs hemsida.


ASS Askrike Segelsällskap
BBK Bosö Båtklubb
BBS Breviks Båtsällskap
KBK Katrinelunds Båtklubb
KBS Käppala Båtsällskap
LBK Lidingö Båtklubb
LJS Lidingö Jolleseglare
LSS Lidingö Segelsällskap
SBK Skärsätra Båtklubb
SUB Sticklinge Udde Båtklubb
TBS Talluddens Båtsällskap
TBK Torsviks Båtklubb

 

MY THELMA 

Klubbens medlemmar Christoffer och Anders Stavenow  håller på att renovera en gammal motorbåt.

Från tidningen Skärgården nr 10 är denna artikel hämtad och med tidningens tillåtelse.

24_A10 Th elma fr Skärgården nr 10

2Thelma fr Skärgården nr 10

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *